Tårarna tar inte slut.....

Jag mår illa och har en klump i magen som gör ont. Det är tomt i huset.
Från det att jag gick upp på morgonen tills kvällen
, hade jag en liten kille som följde mig vart jag än gick. Varje morgon började med att jag vände mig om till sidan av sängen där hans säng står bredvid min. Jag klappade honom och sa god morgon, sen gick vi upp och jag stannade vid trappan ner. Där väntade jag tills han sträckt på sig och kom fram för att bli buren ner.
När vi kom ner släppte jag ut honom direkt, och sen när han var färdig ute tog vi morgonmedicin ihop.

Hela dagarna, alla dagar året om hade vi små procedurer vi gjorde tillsammans , det är en extremt jobbig process att gå igenom just nu.
Någonstans tror jag man lurat sig själv, jag tänkte nog att han skulle vara hos oss alltid.
I mitt hjärta måste jag ändå tänka nu, att det är skönt att han inte har ont eller lider mer nu. Och jag tror han kämpade de sista dagarna för våran skull,
Jag är tacksamma för varje dag han var hos oss, vi älskade honom så mycket.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0